"I Norrland, hava vi ett Indien inom våra gränser, bara vi rätt förstår att utnyttja det."
Axel Oxenstierna, 1583 – 1654

Det är ingen som vet helt säkert om rikskansler Axel Oxenstierna verkligen sa så. Men det som däremot är säkert är att bruket av norra Sveriges naturresurser setts som en självklarhet sen Oxenstiernas dagar. Det började med statens gruvdrift i Nasafjäll och en aktiv kolonisationspolitik på 1600-talet. Med löften om skattelättnader skulle kustens befolkning förmås att bryta ny mark och försvenska inlandet. Staten såg på Norrland som en koloni. Både när det gällde naturresurserna och den samiska ursprungsbefolkningen.

I slutet av 1800-talet bestämde sig staten för att definiera äganderätterna till markerna i norra Sveriges inland. Nybyggarna fick lite mark kring sina jordbruk. Staten la beslag på resten. De renskötande samerna som bott i området sen urminnes tider fick nöja sig med betesrätt, de fick inte äga någon mark.

Under förra seklet byggdes älvarna ut. Skogsbruket fick motorsågar och skördare, de stora gruvorna öppnades. Hela landets välstånd byggdes av den norrländska naturen. Samtidigt hamnade renskötarnas flottleder och nybyggarnas jordbruk under vatten. Idag slukar gruvorna både byar och delar av städer. Enorma kalhyggen förändrar landskapet och förstör renbetet, och vindkraftparkerna breder ut sig.

Naturresurserna från norra Sverige står för en stor del av hela landets energiförsörjning. Härifrån kommer kommer stora inkomster från skog och gruvor. Resurserna bli än viktigare i omställningen till ett fossilfritt samhälle då skogen ska ge oss både byggnadsmaterial och biobränslen. Gruvornas metaller behövs i batterierna som ska laddas med el från vind och vatten.

I det pågående projektet Kolonin undersöker jag hur människor och natur påverkas där naturresurserna utvinns. Jag ställer mig också frågan, om norra Sverige fortfarande betraktas som en koloni?

"Man kan inte riktigt fatta, att ett land i fred som Sverige, som inte är ockuperat av någon fientligt sinnad makt, ska behandla den egna fosterjorden på detta sätt. Därför att, Norrland är ju dock en stor del av Sverige, men det är behandlat som om det vore, en koloni som man kan föröda."
Sara Lidman, 1986